måndag 16 december 2013

Confessions of a läkarsekreterare!

Idag har vi en gästbloggare, en av mina favorit personer nere på akuten. En av hennes många magiska tricks är att få till så att mina diktat blir någorlunda läsbar och låter andra tro att jag kan stava =P. 


På min namnskylt står det; ”Helena, Medicinsk sekreterare”. Och jag är inte överförtjust. Eller ja, Helena gillar jag ju. Det är ju mitt namn, det är jag. Men när jag - nästan exakt på dagen - för 10 år sedan klev ut från klassrummet med betygen i handen så var jag utbildad Läkarsekreterare. Och det tänker jag förbli. Sedan får de sätta vilken titel de vill på min skylt (okej, kanske inte vilken som helst, det ska ju vara åtminstone lite förknippat med vad jag gör för min lön).

Att jobba som läkarsekreterare(!) skiljer sig inte så mycket från att jobba som vårdpersonal (om man bortser från ansvar, blod, kräk och nålar m.m.) när det gäller att i stort sett aldrig vara fullärd. Det kommer ju alltid nya symtom hos nya patienter, nya metoder, nya läkemedel och nya rön. Och när något blir nytt för läkarna, ja då blir det självfallet också nytt för läkarsekreterarna också.

Som läkarsekreterare (ja, jag tänker vara envis med titeln) är arbetsuppgifterna vitt skilda beroende på var man jobbar. Att arbeta på en avdelning eller mottagning gör dig ganska snart till ett proffs på just den terminologin och att förstå de läkarna som arbetar där, du får helt enkelt en spetskompetens. Det får du inte på Akutmottagningen. Där gäller det att kunna (nästan) allt om (i stort sett) allt. I mitt fall betyder det att jag ska kunna terminologi, läkemedel, metoder och instrument som används av läkare på Medicinkliniken, Ortopedkliniken, Kirurgkliniken, Ögonkliniken, Öron-, näs- och halskliniken, Urologkliniken, Kvinnokliniken, Barn- och Ungdomskliniken och sist men klart inte minst Intensivvårdsavdelningen. Och jag är även (outbildat) IT-stöd och journalsystemsupport under jourtid. Och vi vet ju alla att de problemen, de dyker minsann inte upp på kontorstid.  Samtidigt är det ju det som är precis det som passar mig. Att få lära mig allt, så mycket jag bara kan. Jag kan högst sannolikt bli proffs på t.ex. knän, absolut. Men hur kul är det i längden?

Det bästa med yrket då? Om man bortser från det självklara, att jobba med och för människor.  Jo, det är ju bl.a. ovan nämnda outtömliga kunskapskälla. Men också skratten. Skratten som man nog måste vara väldigt insatt i vårdyrket för att kunna förstå. Skratten som kan komma av minsta lilla syftningsfel, eget stavfel eller, bäst av allt, de båda kombinerade. Det finns ingen hejd på vilka roliga, snuskiga och rent bisarra journaler det skulle kunna bli om vi inte har huvudet och fingrarna med oss när vi skriver dem. Och förmågan att reagera på om det ena sekunden gäller vänster och andra sekunden höger, i ena meningen foten och i nästa mening handen, det sätter sig liksom i ryggraden efter ett tag.

Det sämsta? Finns väl egentligen inget som är sämst. Men när det gäller diktat finns det ju alltid mycket att önska. Ta rabblandet som exempel. Jag förstår, verkligen, att det är lätt att rabbla sig igenom läkemedel och doseringar när man läser dem från ett papper eller ur en journal. Det man (läs: läkare) lätt glömmer är att någon ska skriva det samtidigt som rabblandet pågår. Jag kan – då utan att vara läkare – garantera att min trokanterit är orsakad av långa läkemedelslistor. Spola-spela-spola-spela.. Ni fattar ju, pedalfoten gråter ju varje gång.

Språkförbistring kan vara en annan sak som försvårar arbetet en aning (kan dock vara fantastiskt underhållande). Missförstå mig rätt – jag är och kommer alltid att vara grymt imponerad över människor som lär sig det svåra språket svenska. Själv hade jag inte klarat av att jobba ens i Norge. Men, det är tufft att klara av att förstå terminologi man kanske är lite ovan vid och samtidigt få till grammatiken, utan att de där syftningsfelen smyger sig in. Men, svårast i mitt fall är faktiskt norska/danska och skånska (jag vet, de säger att skånska inte är ett eget språk. Men för en stockholmare är det bra jävla nära).


Men varje dag är ny, varje journal är individuell, varje vecka skriver man för en ny läkare och varje dag får man skratta. Så visst är det lätt att tycka om sitt jobb, att törsta efter den där kunskapen som aldrig slutar fyllas på och att vara där som spindeln i nätet och att ha den där breda kunskapen. Det enda som är svårt, är att tröttna på det. 


torsdag 12 december 2013

Ortopeden !

Tja !
Såg att mitt senaste inlägg var den 9 januari 2013, har funderat på att skriva ett tag men inte riktigt funnit tiden till att göra det!

Vi kan väl ta en lite sammanfattning över vad som hänt sedan dess. I april blev jag klar med min AT, och började vikariera på Ortopedkliniken. Många som känner mig vet att jag under utbildningen sagt flera ggr att jag aldrig skulle bli ortoped eller gynekolog. Vad jag lärt mig är att man aldrig ska säga aldrig. Så i Maj började mitt vikariat på Ortopeden, men jag hade fortsatt lite hopp om att få vikariera på kirurgen (för det var det jag absolut ville bli). Första månaden var som alltid super jobbig, det var massa nya saker, man skulle vara primärjour och AT-läkarna skulle vända sig till mig för att få svar. Jag menar vad visste jag om ortopedi ? Jag var ju några veckor på ortopeden under ATn men det var ju inte tillräckligt ! samt att jag blev ju bara nyligen klar med min AT ?!?! som vi alla inom vården vet är att utvecklingskurvan ska gå från 0,1 till typ 100 så snabbt som möjligt.

Man fick helt enkelt se till att vara påläst och förberedd på det mesta, ifall någon skulle fråga för nu var man inte AT-läkare längre. Men så illa var det inte direkt, man hade ju sin bakjour, men den där lilla ångestkänslan man får när man ska ringa och fråga om något som man tror att man bör kunna men inte riktigt kan det, trots att man letat fram information på google, läst igenom frakturkompendiet samt letat på intranätet, den kommer man inte ifrån i början när allt är relativt nytt.

Inte nog med patienterna som redan var på akuten så måste man ju också kunna svara på sökningar som kommer från ambulansen, primärvården och konsulter från sjukhuset. Lite jobbigt som ny ortoped ? typ !

Jobbet på ortopeden innebär avdelningsarbete, ha egen mottagning, jobba på akuten, handleda AT-läkare, assistera på operation och planen framöver är väl att man ska operera själv.

Efter ca 1 månad så hade man samlat på sig lite kött på benet och skulle då börja gå nattjourer. Första nattjouren var ångestladdad, man ville läsa på allt och förbereda sig för allt som kommer komma men vi alla vet att det är omöjligt. Man vet ju aldrig vem/vad som kommer söka sig till akuten. Och att försöka sova dem första nätterna när det är lugnt på akuten är ju nästintill omöjligt. Precis när man lärt sig att slappna av på primärvården så valde jag att stressa igen! (varför ? jag tror att jag inte fungerar utan lite stress) Förstörd dygnsrytm, inget socialt liv och sena dagar på sjukhuset, vad har jag gett min in i?

Men efter 2-3 månader så var man rutinerad, allt som man tyckte var jobbigt blev helt plötsligt lättare, det var inte jobbigt längre att ha en AT-läkare med sig,  utan nu skulle man ju lära ut det man kan, allt från att reponera  frakturer, tolka röntgenbilder till att lägga en fingerbasblokad. Helt plötsligt blev det roligt att jobba på akuten och gå nattjourer. Saker blev mer intressanta och man hade inte så mycket ångest inför kontakten med patienterna.

Avdelningen: Ja vad ska man säga där, jag kom fram till att jag inte saknade att diktera epikriser, det får man göra mycket av, typ varje dag, man blir som en liten robot. Respekt för sekreterarna som ändå lyckas tolka det jag säger!

Mottagningen: Där får man träffa på patienter som kommer på remiss från sin VC, patienter som är uppsatta på återbesök som antigen varit inneliggande på någon ortopedavdelning eller varit på akuten. Här har man möjlighet att förbereda sig inför kontakt med patienten. Man vet oftast varför dem kommer och i remissen står deras besvär, så man kan läsa på lite. Men många gånger är det inte så lätt och man vet inte riktigt vad man ska göra av patienten. I sådana stunder smyger man ut från undersökningsrummet och haffar en äldre/erfaren kollega och tärrar dem med frågor, har man tur så kommer och undersöker patienten, annars så får man nöja sig med ett svar om vad man ska göra.

8 månader in, har jag insett att det är något för mig. Jag får göra allt som jag tycker är skoj (reponera frakturer, suturera sår, samt operera. Tankarna om att bli allmänkirurg finns fortfarande kvar men nu ligger dem på hyllan. Jag har tackat ja för ST-tjänsten och nu är planen att jag på 5 år ska bli en färdig specialist inom ortopedi.  håll tummarna.


onsdag 9 januari 2013

Still alive !

2 månader in på primärvården så tycker jag att jag har en hyfsad bra grepp om det.
Det var lite tufft i början, som dem flesta kanske vet nu så har jag flyttat från Kalmar län och jobbar nu i Halland. Här har dem ett datasystem som heter VAS, som jag kommit fram till att jag inte gillar alls. Saknar COSMIC och inser också hur viktigt det är med ett bra datasystem !! Nog om det.


Så ni vill nog veta vad som händer på Vårdcentralen.
Jag träffar ca 8-12 patienter om dagen. Man jobbar mellan 8-17 varje dag. En eftermiddag i veckan så får man enskild studietid.

Mitt schema:
Mellan  kl 8-12 så har jag akut tider, och där får man oftast patienter som behövde akut tider.
Handlar oftast om patienter med ÖLI, UVI, Otit osv. enkla fall. Men ibland så droppar det in lite mer mystiska fall som man inte riktigt kan greppa tag om, så då får man "höfta" fram något för att vinna lite mer tid (man har ca 15 min för dessa patienter) så då brukar jag beställa lite blodprover och boka in dem till ett återbesök. Nu avslöjar jag säkert alla läkare där ute, men ja vi kan inte allt, och ja vi pluggar ibland när vi kommer hem så vi kan hjälpa våra patienter !

Därefter så käkar jag lunch mellan 12-13, sedan mellan kl 13-16 har man "planerade" patienter och då brukar man få patienter som kommer för en årskontroll, blodtryck, uppföljningspatienter, diabetes, m.m. Dem planerade patienterna har man oftast 30-60 min till, annars så blir det lite stressigt för det tar ca 10-15 min för vissa patienter att ta av sig jackan, sätta sig ner och leta fram lappen med frågor.

Oroa er inte, finns rutiner på dem olika vårdcentralerna över vad man ska göra när man får dem olika patienterna. Oftast så gör man en full undersökning, tar lite prover, skickar brev till patienten när man fått svar.

Mellan 16-17 har man administrations tid, där ska man diktera/skriva brev till patienter, signera diktat/blodprover.

Saker man inser på vårdcentralen är att man aldrig kan vara tillräckligt noga med informationen man ger ut medicin till patienterna, speciellt antibiotika. När man säger att dem ska ta 1 tablett 3ggr dagligen får man oftast inte glömma att säga att det ska vara 8h emellan annars så finns det en stor risk att patienten tar dem under dygnet, och tar inget under natten för läkaren sa ju "dagligen".

Vänligen, om ni har frågor så skriv här istället för att inboxa på FB =).

Peace out och lycka till med tentorna ! 





onsdag 7 november 2012

Primärvården !

Så var psyk-placeringen avklarad, SKÖNT ! Var rätt skoj, men fortfarande inte min grej.
Kände helt enkelt att jag inte riktigt passade in där trots mycket trevliga kollegor som lärt mig massor.

Nu en ny placering i en ny stad !

Har varit i primärvården i några dagar och gillar det väldigt mycket. Första dagarna börjar med att gå bredvid som vanligt, men man är så van efter alla andra placeringar så man kan börja ta patienter redan efter dag 2. Då börjar man med lätta patienter, ca 4 st om dagen som man sedan ökar. Som mål är det att man ska ha ca 12st om dagen.

Det som är intressant med primärvården är att man kan mer eller mindre bestämma vilka patienter man vill träffa (om dem som bokar in dem gillar dig) dvs man kan säga att man gärna tar mer kirurgiska patienter, barn, äldre, psyk. Vilket gör det väldigt varierande.

Börjar känna mig lite stressad inför AT-tentan så det är kanske dags att börja "plugga" usch.
Det positiva är att man får gott om tid för det i primärvården.

Kan fortfarande inte komma ifrån att dem äldre patienterna springer runt med en flaska urin i väskan.

Peace out !

söndag 14 oktober 2012

Litteratur ?!?!?!

Tänkte köra en fråga ut till er kära läsare !

Vi alla vet att det är super svårt med att hitta bra litteratur under utbildningen.
Det rekomenderas en hel del böcker, vissa är bra medan andra är skit.

Ett par böcker som jag tyckte var bra under utbildningen:
Kumar and Clark - Internal medicine boken
Oxford clinical handbook
Pediatrics boken ( den med en solros på )

Hemsidor som jag använder mig av en hel del i varadagen nu:
http://www.janusinfo.se/Global/Akut_internmedicin/akut_internm_hela_110530.pdf

http://www.produktionssamordning.se/Global/Vardsamordning/Dokument/Riktlinjer/Behandlingsprogram/handbok_i_akut_kirurgi_och_urologi_2009_webb.pdf

Vad har ni för böcker som ni kan starkt rekomendera ??

torsdag 27 september 2012

Glöm inte att söka !

Nu efter AT-mässorna så hoppas jag att ni alla har fått den informationen ni behöver för att pinpointa vilken
AT-ort ni ska välja !

Sista ansökningsdagen är den 3 okt 2012 och ni hittar annonserna här ---> http://jobb.lakartidningen.se/attjanster.htm

Om ni har några sista minuten funderingar så maila/lämna kommentar så ska ja se till att svara !

Lite extra info om psykiatrin. Efter ett par jourer så har man börjat känna sig varm i sina byxor och man får lära sig roliga ord som hämmad, manisk m.m. samt vara lite mera säker i en suicidrisk bedömning ( man kan aldrig vara 100% säker) men något säker.
Patienterna varierer allt från suicidförsök till dem som behöver någon att prata med. Ett otroligt bakjours stöd och grymma kollegor. De är alltid najs att få tjänstgöra på sveriges bästa psykplacering =P.

Glöm nu inte att skicka iväg era ansökningar !

Peace

söndag 16 september 2012

Nu kör vi igen !

Nu är det dags igen för årets AT-mässor och för dig att få chansen att mingla med olika AT-representanter och AT-rekrytera !

I år kommer jag finnas i dessa 3 orter ! Och som vanligt, kom gärna fram och säg hej !


Göteborg 18 september kl 18.00 Academicum, Medicinaregatan 3
Malmö 19 september kl 18.00 CRC, Skånes Universitetssjukhus. Malmö
Linköping 20 september kl 17.00 Glasentrén och Berzeliussalen, Universitetssjukhuset

Be there or be Square !